Cindi
Cindi var min första hund blandning mellan schäfer/bodercollie.
Hon var en omplacerings hund och var mitt allt. Jag hade henne när jag och Jim träffades. Det märktes från dag ett att hon var en omplacering. Hon tydde sig alltid till mig men andra människor var väldigt läskiga. Det var stenhård
träning varje dag på saker man tar förgivet. Jag blunda nog väldigt länge hur
stort problemet igentligen var. Hon var mitt allt. Hon var med mig överallt. Min
ögonsten. Dock efter mycket om och men så var jag tvungen och känna mig besegrad och vi åkte och gjorde ett MH test på henne. Det beteende hon visade upp skrämde mig. Inte att hon skulle gå på mig men jag hade aldrig i mitt liv trott att hon hade detta betende. Jag hoppades att denna person som hade MH testet skulle säga till mig att ändrar jag på mig så ändrar hunden på sig. Jag ville höra att allt var mitt fel. Men svaret jag fick var att jag beundrar dig att du har orkat kämpa i nästan fyra års tid med henne. Hon kommer aldrig bli bra, Hon mår inte bra, det är nåt i skallen på henne så hade det varit min hund så hade jag låtit henne somna in. Jag ville inte förstå jag kunde inte förstå min ögonsten det fick inte vara sant. Jag gav mitt liv för att bevisa motsattsen. Jag skulle få "ordning" på henne. Men det dröjde inte länge innan hon morrade på Jim så fort han kom i närheten av mig. Första gången så blev jag bara chockad andra gången så viste jag vad jag var tvungen att göra. Kunde hon morra på Jim som var högst i rang vad kunde hon då göra mot Jims barn som var lägst i rang och bara fanns
hos oss vissa perioder. Jag viste vad kl var slagen och det var det svåraste beslut jag någonsin tagit. Cindi fick somna in bara 4,5 år gammal-08. Du är mitt allt och jag saknar dig så oerhört mycket. Jag tänker på dig varje dag. Våra stunder tillsammans. Dem bra stunderna knuffar undan dem dåliga.
Du är mitt allt. Du och jag för alltid.
Hon var en omplacerings hund och var mitt allt. Jag hade henne när jag och Jim träffades. Det märktes från dag ett att hon var en omplacering. Hon tydde sig alltid till mig men andra människor var väldigt läskiga. Det var stenhård
träning varje dag på saker man tar förgivet. Jag blunda nog väldigt länge hur
stort problemet igentligen var. Hon var mitt allt. Hon var med mig överallt. Min
ögonsten. Dock efter mycket om och men så var jag tvungen och känna mig besegrad och vi åkte och gjorde ett MH test på henne. Det beteende hon visade upp skrämde mig. Inte att hon skulle gå på mig men jag hade aldrig i mitt liv trott att hon hade detta betende. Jag hoppades att denna person som hade MH testet skulle säga till mig att ändrar jag på mig så ändrar hunden på sig. Jag ville höra att allt var mitt fel. Men svaret jag fick var att jag beundrar dig att du har orkat kämpa i nästan fyra års tid med henne. Hon kommer aldrig bli bra, Hon mår inte bra, det är nåt i skallen på henne så hade det varit min hund så hade jag låtit henne somna in. Jag ville inte förstå jag kunde inte förstå min ögonsten det fick inte vara sant. Jag gav mitt liv för att bevisa motsattsen. Jag skulle få "ordning" på henne. Men det dröjde inte länge innan hon morrade på Jim så fort han kom i närheten av mig. Första gången så blev jag bara chockad andra gången så viste jag vad jag var tvungen att göra. Kunde hon morra på Jim som var högst i rang vad kunde hon då göra mot Jims barn som var lägst i rang och bara fanns
hos oss vissa perioder. Jag viste vad kl var slagen och det var det svåraste beslut jag någonsin tagit. Cindi fick somna in bara 4,5 år gammal-08. Du är mitt allt och jag saknar dig så oerhört mycket. Jag tänker på dig varje dag. Våra stunder tillsammans. Dem bra stunderna knuffar undan dem dåliga.
Du är mitt allt. Du och jag för alltid.