I det stora hela har dec varit en månad med mycket glädje även om det har varit en hel del svackor på vägen.
Det positiva med denna månaden har varit.
1. Tira har kommit hem efter att ha bott hos Birgitta och Thomas i 10 v med valparna. Skönt att hon kom in i flocken här hemma som om hon aldrig hade varit borta. Så skönt att veta att man har en stabil flock. peppar peppar =)
2. Vi har fått vårat stamnamn. Ny hemsida kommer att startas upp som mestadels kommer att ha med djuren att göra. Sedan får vi se om denna finns kvar när jag behöver skriva av mig lite.
3. Valkyria är våran och hon är så snygg. Nu är det bara 3 veckor kvar tills hon kommer hem =)
4. Vi har fått reda på att det är en som flyttar in i våran lgh 1 feb så vi slipper 2 dubbla hyror =) Så nu ska denna tant åka till Ikea i dagarna och handla saker till nya lgh =)
Det var ju en mamma och hennes dotter här på visning dan innan julafton och hon var så nervös men supertrevlig. Hon berättade att hennes man hade slängt ut henne och dottern så dem just nu bodde hos hennes bror och letade efter en egen lgh ett eget litet kryp in som bara var deras. Ekonomin var inga problem då hon jobbade heltid som städare. Måste säga att det skar i hjärtat på mig att höra detta. Avskyr att det går ut över barnen när föräldrarna går skilda vägar. Hur fasiken kan man slänga ut sin egna dotter... Så fick hon välja så ville hon flytta in nu men hon visste inte riktigt hur man gjorde. Sa till henne att nu när du har tittat på lgh och om du vill ha den så trycker du ja på boplats... Fick då till svar att det hade hon redan gjort. Det gjorde hon på morgonen när hon fick erbjudandet... Ok då kan du bara vänta sa jag men jag kan gå ner till Åsa uthyraren på måndag och lägga ett gott ord för dig då vi och Åsa har väldigt bra kontakt. Hon blev superglad. Sa att jag inte kunde lova nåt men jag skulle prata med henne. Mån kl 9 stod jag nere på kontoret och pratade med Åsa och Åsa sa att det är klart att hon ska ha lgh hon skriver kontrakt nästa vecka..... Skickade ett meddelande till mamman och skrev stort grattis till lgh=) Hon ringde upp mig och var eld och lågor. På kvällen ringde det på dörren och där stod mamman med en liten present som tack för hjälpen... Sa till henne att jag har inte gjort nåt mer än att prata med Åsa det är ju endå Åsa som har sista ordet. Fick då till svar att du höll ditt ord och det betyder allt.... Ja vad säger man det värmer i hjärtat... Lite win win. Vi slipper hyrorna och hon och dottern får en lugn vrå att krypa in i....
Nyårsafton idag och jag ska snart hämta Jim på jobbet då vi ska handla och sedan ska vi ta en riktigt långpromenad med hundarna. Ja iallafall så långt Frodo klarar. Så länge vi går lugnt så klarar han en hel del. Sedan blir det en kväll i köket och matlagning. Lamm hasselbackspotatis och rödvinsås står på schemat en dag som denna....
Vi har även köpt en adaptil feromon doftavgivare och pluggat in i väggen och hoppas det ska hjälpa våra älskade vovvar. Dessa jävla raketer är jävulens påhitt till djuren... Tira tar det ganska bra inne men ute då låser hon sig och flämtar och börjar idiotdra i kopplet. Detta med att få kontakt med henne är nästan hopplöst. Frodo är livrädd både inne och ute. Inne skakar han och är inte kontaktbar. Påminner mycket om Diva när hon började skaka av höga ljud. Ute är han lika dan som Tira.... Tror att denna adaptil fungerar då Frodo har matvägrat i två dagar men när den hade varit inkopplad i ca 12 timmar så åt han. Han har inte skakat så extremt mycket på dem få smällarna som har kommit. Stora provet kommer i natt....
Negativt denna mån. Alla dessa jävla raketer och min jävla urinvägsinflammation. Har haft det hela jävla dec mån med två kurer av antibiotika och den vägrar ge sig. Nu måste jag vara utan medicin en vecka innan jag kan få en ny kur... Spännande värre tycker jag.... Men men vi får väl se vart detta slutar....
Måste även få säga att jag tycker det är lite kul när man springer på folk ute och dem frågar vad Tira är för ras och man svarar och få se deras ansiktsuttryck och deras hjärnor sätts på högvarv. Nu på fm sprang jag på en man och en kvinna och mannen frågade vad Tira var för ras. En kooiker svarade jag... ÖHHH en vadå?---- En kooiker svarade jag ingen. Mannen vände sig då och tittade på Frodo och sa att det där är en vanlig labbe iallafall.... Ja tänkte jag och Tira är en helt vanlig kooiker sist jag tittade efter iallafall =) Förstår ju att han menade att labbar är mer vanliga men det är så kul att se deras miner och man ser att hjärncellerna arbetar för fullt =).

Det här är sista inlägget jag gör på ett bra tag eller för alltid har inte riktigt bestämt hur jag ska göra med livet just nu om jag äns vill ha det kvar...
Folk måste se det som ett nöje att få mig att må dåligt få mig att vara längst ner i botten. Gud förbjude ifall jag skulle vara lycklig mer än ett par dagar då kommer nån jävel och gör nåt som gör att jag hamnar där jag tydligen hör hemma igen. Låt det vara depritionen som talar för den är väldigt bra på att tala då det ofta är den som kommer fram.
Det här med stamnamnet är nåt jag och Jim har sätt fram emot så länge. Våra första tre namn fick avslag vårat fjärde är på väg att gå igenom men inget är hugget i sten än och jag redan har fått höra orden jag hoppas att det inte blir godkänt eller som min älskade mamma sa idag att det passar inte till ett katteri, Folk kommer att bli iväg skrämda av namnet. När min älskade mamma sa detta fick hon till svar att nu är jag påväg att be dig dra åt helvete. Du behöver inte älska namnet men man behöver inte klanka ner på det. Kan du inte glädjas över hela händelsen så säg inget!!!! Det är jag och Jim som har valt namnet och dess betydelse som betyder nåt för oss. Hur roligt tror ni det känns att få höra dessa ord innan man har dragit igång. Ord sårar djupt. Det är bättre att jag står och delar ut riktiga knivar som ni kan sätta i hjärtat på mig än dem psykiska ni har satt där de senaste dygnet innan allt äns har dragit igång på riktigt. För gud nåde mig ifall jag fick vara lycklig en liten stund och ha lite drömmar. Just nu har jag bara lust att lägga av med allt innan det äns har börjat.... Kommer inte vara anträffbar verken på dator mail fb eller tele.... Är det viktigt så får det gå via Jim ett tag för nu orkar jag inte att agera slagpåse länge och vara längst ner i botten... Måste fundera om jag orkar kämpa mig upp än en gång eller om jag ska ta den enkla vägen ut bara tänka på mig och min familj och strunta i omvärlden för stunden.... over end out....

Nu kan man börja ta i allt. Allt börjar förhoppningsvis gå fam Anderssons väg nu. Finns lite orosmoln i vägen men dem löser vi då på bästa sätt ifall vi är tvungna att gå igenom dem.
Vi har ansökt om stamnamn till vårat förhoppningsvis framtida katteri. Vi får väl se om vi får en trevlig julklapp till oss själva eller inte =) Nästan 4 år som kattnörd så har det satt sina spår =). Om allt går igenom så kommer ny hemsida startas så fort vi vet nåt.
Om allt går vägen så hämtar vi hem våran nya lilla Maine coon tjej Valkyria i slutet av jan. Kolsvart liten dam =). Men inget är hugget i sten än.
Vi har även skrivit kontrakt nu på våran nya lgh så flytt sker 1 feb. Ska bli så skönt att Andreas äntligen får ett eget rum igen.
Imon hämtar vi äntligen hem Tira igen. Efter 10 långa veckor så är det äntligen dax. Vet att hon har det superbra hos Birgitta och Thomas men hon har det ändå bäst hemma =). Men nu har man lämnat bort henne för första gången så skulle det bli så att jag nån gång behöver vara ifrån henne igen så är jag nog inte lika ynklig =) Det borde ju vara enklare andra gången än första =). Min älskade lilla sessa. Ska bli så skönt att få dra iväg på ett träningspass igen. Det har kliat lite i fingrarna under dess veckor och det ska bli kul och se hur mycket hon kommer ihåg och jag =).
Det lilla negativa som lurar bakom hörnet är att har vi riktigt otur så får vi betala två dubbla hyror men våran älskade uthyrare ska göra allt hon kan för att få in någon här till 1 feb så vi slipper.
Frodo har börjat få lite utväxter i ansiktet så som den utväxten vi plockade bort vid ögat för ett år sedan och fick reda på att det var en tumör. Nu har det kommit en vid sidan av nosen och tanken drar åt att den är elakartad nu när det har börjat sprida sig. Men peppar peppar så håller dem sig som dem är och så länge Frodo är Frodo go och glad kexchoklad så får han vara. Han är såpass gammal så jag tänker inte gå in och krångla med honom ifall det skulle gå utför. Men peppar peppar så är det "långt" bort.
Det börjar bli lite smårött under den svarta skiten på Bullen. Så jag vet inte om det börjar gå utför där oxå. Men peppar peppar så är det inget han har ont av än men minsta lilla så får han oxå somna in då vi vet utgången. Men det tar vi då. Vet bara att det kommer bli väldigt tomt här hemma ifall Bullen och Frodo får vandra över regnbågsbron ungefär samtidigt... Sedan fick jag brev ifrån FK idag där jag får lämna in en ny ansökan om sjukpenning. Går inte den igenom så får jag börja jobba i mitten av jan... Spännande värre.... Men nog om allt negativt. Just nu gläds vi av att alla mår så bra dem kan och allt äntligen kommer att få falla på plats för fam Andersson =).

Just nu finns det så mycket planer och tankar som förhoppningsvis kommer att ske inom en "snar" framtid. Om allt går i lås så kommer ny hemsida startas upp. Vi väntar på att Kalles chip ska släppa då han har en date som väntar på honom. Ny katt är förmodligen på ingång men inget som är hundra än. Planer och tankar är vad det är just nu så får vi se vad framtiden visar. Men för första gången på länge så känns det så himla bra och att man vågar ta chansen och följa sitt hjärta. Det ska vara fan rent ut sagt ifall nån skulle komma in med pekpinne nu för detta är vårat liv och vi är lyckliga och funkar allt som det ska så är vi ännu mer lyckliga och får göra nåt jag brinner för hade varit alldeles underbart. Men mer om vad allt handlar om lite mer djupgående tar vi längre fram när vi vet själva hur allt urartar sig.
Vi letar större lgh då Andreas måste få ett eget rum men det går lite trögt. Finns inte så många lgh ute på boplats som passar oss och så är det 1500 sökande på varje lgh så chansen är ju ganska liten men vi hoppas att det funkar snart.
Våran gamla herre här hemma har fyllt 12 år. Det märks nu imellan varven att åldern börjar ta ut sin rätt. Äta kanske inte alltid står högst på listan och att man slår dövörat till ute på promenaderna hör till. Tror han anser att han är så gammal nu att det är hans fulla rätt att inte behöva lyssna =). Men han är fortfarande pigg och tycker livet är toppen. Speciellt dem dagarna i veckan vi går till skogs och man får gå och lulla.
Tira och hennes valpar mår bra och på lördag är det glöggträff nere hos Birgitta och det är återligen dags att få träffa min älskade prinsessa. Det är så tomt utan henne men nu är det inte långt kvar innan hon får komma hem till oss.

Har inte haft så stor lust och ork att skriva på senaste tiden. Tira har varit borta ca en mån och det känns så tomt just nu. Både i hjärta och hem. Saknar henne att hon alltid finns vid min sida eller rättare sagt mina knäveck =) Saknar att inte kunna hålla om henne när jag vill. Ingen som håller mig sällskap om nätterna. Hennes så egenskaper som man kan bli galen på som jag nu saknar nåt så otroligt. Min bästa vän som alltid är med mig oavsett om det bara är mys i soffan, ett träningspass eller bara en mysig skogspromenad uppe vid sjön.... Vet att hon har det super och hon är en fantastisk mamma till sina små prinsar. Snart är det glöggträff och då får jag komma ner och pussa och krama min älskade prinsessa <3

Söndag kväll och Tira har flyttat. 
Tira min underbara prinsessa. Min prinsessa som har sovit i mina knäveck varje natt sedan hon flyttade hem till oss för 4,5 år sedan. Hur ska jag klara mig utan henne i 10 veckor. Mitt hjärta blöder. Vet att jag har skrivit papper och dräktig är hon så jag kan inget göra... Misstolka mig rätt det ska bli så kul att följa Tira på denna resa och hon kan inte få det bättre än hos Birgitta och Thomas och det är rätt tillfälle för henne att flytta nu medans dem försöker hitta vad som är fel på mig. Men det kommer är så tomt. Hon är en högt älskade familjemedlem som försvinner för en evighet känns det som... Tårarna rinner och hjärtat blöder när jag skriver detta samtidigt som jag tittar ner och känner vid mina knäveck den vackraste prinsessan i mitt liv som har funnits vid min sida i alla väder och som har stöttat mig och hjälpt mig att resa mig igen när allt har varit skit. Hur fan ska jag klara dessa veckor utan dig utan att gå sönder helt. Utan min stöttepelare vid min sida. Du och jag för alltid min bästa vän <3 <3 <3 <3 Hoppas du kan förlåta mig att jag utsätter dig för detta...
Sedan har vi Bullen tyvärr så är känslan att det bara går utför för honom nu... Han reagerar inte hur han ser ut. Inget kliande eller avvikande beteende och det är nog det som gör det så svårt. Vissa dagar ser han ut som stryk och andra dagar är det bättre. Han är knäkatt till 100 och hela hans sätt att vara är så fantastiskt. Alltid i knät och spinner som en gud. Så otrolig kelig och du har tagit oss med storm. Jag är inte redo att säga adjö för alltid till dig. Du är min röda prins. Dig jag har letat och drömt om i 13 år. Nu är du äntligen här i mitt knä i mitt hjärta där du hör hemma. Du är här för att stanna. Finns det nån där uppe så snälla jag ber till all högre makt om ett underverk. Motgångar efter motgångar prövningar efter prövningar jag får genomstå. Snälla nu ber jag om en liten sak tillbaka. Få min gyllende prins att bli bra så han får vara kvar hos dem som älskar honom mest <3 <3 <3 <3 <3  .

Nu var det väldigt längesedan jag skrev sist och jag vet inte riktigt vart jag ska börja då tankarna bara snurrar och jag vet inte vilket ben jag ska stå på..
Söndagen den 8 sep så var det dop i Kvilles kyrka för mitt älskade gudbarn Victor. Så underbart att få träffa hela familjen Röjdvall igen. Samtidigt med sorg i hjärtat att veta när jag inte får träffa dem igen.
Tira är inne på sin tredje vecka och vi tror på att hon är dräktig. Inga direkta tecken så men känslan säger att hon är eller om det är hoppet. Jag älskar denna prinsessa och för jag gör det så hoppas jag att hon är dräktig och får flytta ner till Birgitta i ett par veckor hade varit super för oss alla. För just nu när jag mår som jag mår så kan inte jag ge henne det hon behöver. Jim gör det så det går ingen nöd på henne. Men jag vill kunna ge mer och fortsätta med vårat som vi alltid har haft det innan hela min kropp kollapsade och jag var tvungen att ge så mycket mer ansvar till Jim. Det känns inte alls bra.
Igår mådde min kropp såpass bra så jag följde med Jim och vovvarna en sväng upp till sjön. Det gick inte fort men jag klarade det. Kändes så  skönt för själen att klara en sån liten sak som alltid har varit en självklarhet. Samtidigt att se hundarna springa av sig och bara vara. Se hur dem njuter av livet. Det är precis så här jag alltid vill att det ska vara.
Imon så blir Kalle Chutney kullen redan 9 veckor. Bjuder på 8 veckors bilderna. En är bokad och en stannar i katteriet och två är fortfarande till salu. På onsdag ska vi åka och hälsa på så man äntligen kan få klämma och känna lite själv =)
Kalles och Mimmis bebisar är redan 2,5 vecka och äntligen har jag tagit mig ork att sno lite bilder av Camilla för att bjuda på. Mer bilder finns på Camillas och Kristinas hemisidor. Titta under mina planer.
Camilla har valt att behålla underbara Winterfell som sin nya avelshona. Hon är så snygg och redan har hon ett underbart temprament väldigt framåt och kelsjuk =) Den andra tjejen flyttar till Frölunda och Camilla har blivit lovad att få ställa henne oxå då hon är så snygg. Ena hanen flyttar till Stockholm och är oxå tänkt som utställningskatt. Så nu är det bara en liten hane kvar. Det finns några som har lämnat intresse på honom. Men det är som sagt ingen brådska dem är inte så gamla än.
 Sedan vad som har hänt med mig är att både psyket och kroppen har lagt av och jag blir sur och tvär och frustrerad och jag spottar ofta över Jim och Andreas. Känns inte alls bra men ibland ger jag bara upp och orkar inte slåss för saker och ting längre. Frustrationen att inte veta vad det är som händer med mig just nu tär i in i helvete på mig rent ut sagt.
Fredag morgon när jag skulle kliva upp ur sängen så vek sig knäna och jag stöp. Fan inte nu igen och tårarna kom. Knäna har bråkat med mig i många år men jag har inte ramlat på ett år och sist var i trappan här på vanilj. Har varit så glad att knäna inte har bråkat på ett helt år med mig. Handlederna har oxå börjat göra ont på mig. Varför vet jag inte men som sagt en olycka kommer inte ensam. Kl 8 på morgonen hade jag en teletid med läkaren då vi skulle diskutera mina prover. Dessa visade ingenting och jag bröt ihop och frågade vad fan är det som händer med mig och berättade ang knäna och handlederna och fötterna gör fortfarande så jävla ont att jag gråter varje kväll av smärta bara för att jag har rört mig lite. Rädslan av att inte veta vad som händer den är värst. Smärtan kan jag ta men psykiskt så går det inte längre....
Fick en akut tid till honom kl 11. Det tog mig en kvart att gå hemifrån ner till centrum. Tur att Jim min älskade ledsagare följde med. Läkaren klämde och kände och jag ordagrant skrek av smärta när han tryckte på vissa triggepunkter. Vänster sida från topp till tå är värre än höger. Trots att dem förra proverna inte visade nåt reumatiskt så ska jag ändå utredas för det då han pratade om fibro och nåt annat jag inte kom ihåg vad det hette. Så det blev mer blodprover att ta. Sedan väntar jag nu på kallelse ifrån röntgen för att göra ett ultraljud på mina hälsenor för att se om det är nåt där som gör att fötterna krånglar. Det tror inte jag då det är mest under fötterna jag har ont. Sedan ska jag få en kallelse till en reumatolog som ska gå igenom mig och sedan ska jag bli indragen i ett team av psykolog arbetsterapeut och sjukgymnast. Så skönt att bli tagen på allvar men som sagt att inte veta att tester visar att allt är bra skrämmer mig mest.
Sedan fick jag reda på att FK har kontaktat läkaren för att få reda på lite mer i detalj vad jag klarar och inte klarar. Visste att jag skulle höra nåt ifrån dem nån gång efter sommaren. Så ska man se det så så är det tur att all denna skit kommer just nu..... Man får vara glad för det lilla säger dem som inte vet ett skit....

Tårarna bara rinner och det blir ju inte bättre att man sitter och ylar med till depplåtar medans man sitter här och skriver....