Kalla det att jag är okänslig jag kallar det karma. Igår fick jag reda på något ang bröderna som gjorde inbrott hos oss i sommar..... Den ena är tydligen död efter att ha tagit en överdos och det har tydligen precis varit begravning för honom och den andra broden har tydligen åkt fast och sitter inne. Han måste sitta minst två år innan han äns kan ansöka om fotboja. Både jag och Jim fick ett stort leende på läpparna oh vi båda utbrast i kör karma när vi fick höra detta igår.
Jag fyllde år i tisdags och fick då två böcker ang rallylydnad av Jim och sedan på kvällen var vi ute på resturang... Men den bästa födelsedagspresenten jag fick var när Thea 3 år ringde och sjöng ja må hon leva i telefonen. Blev så varm i hela kroppen. Har alltid älskat denna underbara prinsessa av hela mitt hjärta.
Börjar må mycket bättre nu efter sjukhusbesöket och jag känner att livet är på väg åt rätt håll.
Idag kom även rallylydnasskyltarna och jag har Tira har börjat träna. Hon är väldigt het på gröten men det förstår jag då det var allt för längesedan vi körde ett pass. Men det ska vi snart få ordning på =) Nu ska vi ju även få ordning på våra vikter =) Imon ska vi även till veterinären för att få den årliga vac och rabies s

De senaste veckorna har jag levt på sjukhuset känns det som. I fredags tog nog priset. På morgonen var vi på my dog och allt var som det skulle. Vid 5 tiden på kvällen så åt vi pizza och det var det första jag fick i mig den dagen. Har inte alls haft matlust de senaste dagarna. När kl blev runt 6 så fick jag så jävla ont i magen. Min första tanke var att det är klart att magen arbetar när den väl får mat i sig. Men smärtan blev bara värre och värre. Tro mig jag vet hur man utstår smärta för det har jag gjort nu i alla dagar sedan jag blev sjukskriven. När kl var runt tolv på natten gick det inte längre ville bara ta en skapell och tömma magen på allt innehåll orkade inte mer. Så fort jag drack nåt så spydde jag. Så fort jag nog någon tablett så spydde jag. Satt på sängen med hinken i famnen och bara spydde... Jim gjorde allt han kunde för mig och detta höll på länge men när kl var runt 12 så bad jag han ringa en ambulans. Det gick inte mer.... Ambulansen kom fort. I ambulansen fick jag morfin tre gånger mot smärtan men det hjälpte inte. Jag bara skrek. Väl framme på Shalgrenska så fick jag mer morfin och efter mycket om och men började detta hjälpa lite grann så jag kunde andas och prata lite imellanåt... Åkte in på undersökning där dem bestämde sig för att göra ett ingrepp på mig och därför skulle jag bli inlaggd. När kl var två på natten blev jag förflyttad till en annan våning där jag skulle får "sova" och vänta på min tur...Eftersom jag fick dela rum med en annan så fick inte Jim följa med längre så dem skickade hem han kl 2 på natten. Väl inne på rummet fick jag en underbar sköterska och henne fick jag trycka på ett par gånger så hon fick komma med mer morfin till mig och dropp för det gick inte. När kl var 5 på morgonen så somnade jag av utmatning. kl 6 kommer sköterskan in igen och ska ta tempen på oss. Efter det kunde jag inte somna om för då var det full rulle på min kära granne.... kvart över åtta så kommer en annan sköterska in och säger att jag ska iväg till operationen nu och frågar ifall jag hade duschat idag... Öhh när fan skulle jag ha hunnit duscha???  Jaja jag blev sövd och ingreppet gick bra. Fick vara 1,5 timme på uppvaket och när jag väl kom tillbaka till mitt rum fick jag äntligen äta två pannkakor och ett glas vatten. Var nog den godaste måltiden på länge. Var ju vrålhungring. Hade ju inte ätit nåt innan min lilla pizza bit dagen innan. Kl 2 kommer en sköterska in och säger att jag blir utskriven. Läkaren som gjorde ingreppet ville bara komma upp och prata lite med mig innan hon skickade hem mig. Ringde mamma som kom ganska fort och när kl var kvart i tre så kom läkaren in och sa att allt hade gått bra och förhoppningsvis skulle jag slippa sjukhus för ett bra tag framöver. Det var som musik i mina öron. Är glad att dem finns men vill inte vara där. Kl 3 fick vi åka hem. Väl hemma blev jag så väl mottagen av både djuren och Jim. Det märktes att man hade varit saknad. Och jag hade saknat dem. Det var mat som gällde och sedan somnade jag i två timmar och det var så skönt. På kvällen när vi gick och la oss så var det så underbart att somna med Jim på sin sida av sängen. Frodo hade sin rygg mot min mage, Tira vid mina knäväck och Kalle på mina revben. Trångt men mysigt det är kärlek det att få somna tätt intill sin familj.
Är så glad över min familj som står vid min sida och Jim min älskade man. Allt du har gjort för oss hade aldrig klarat mig utan dig. Är så otroligt glad att du finns i mitt liv <3 Du är mitt allt <3 Idag skulle vi stå i montern på my dog igen men jag orkade inte. Vågar inte riktigt gå utanför dörren än innan jag vet att allt är hundra med mig. Förra året var jag bara inne på my dog i ca 15 min innan jag fick åka hem då jag hade så jävla ont i magen pga alla mediciner jag åt. Detta året var vi bara inne en snabbis i fredags och stod i montern. Så jävlar ta den som gör att jag missar my dog nästa år=)
Har Iallafall beställt rallylydnadsskyltar som ska dyka in nästa vecka som vi tänkte börja med. Får nämligen inte Tira att ta trä apportbocken. Alla andra moment sitter nästan som dem ska, Tänk om man kunde få apportera en tennisboll i stället på plan så hade vi fixat det galant =) Så nu tar vi en liten paus där och går över till rallyn... Så nästa vecka när jag ska vara på benen igen så drar vi igång igen. Både jag och Tira behöver gå ner i vikt lite då ingen av oss har fått det vi behövt på länge. Men nu så ska vi