De senaste dagarna har jag haft ont i hela kroppen. Fötterna är svullna speciellt på morgonrundan gör det jätte ont. Knäna gör ont så fort jag ställer mig eller sätter mig. Armen gör oxå sitt. Huvudet känns som en stor degklump där jag just nu inte kan tänka klart eller har nån lust att göra nåt.
Igår var Jim iväg och fiskade hela dagen och jag passade på att storstäda hela lgh från topp till tå. Det gick inte fort med mina krämpor men skam den som ger sig... Kände det att jag hade tröttnat på bla att ha flyttkartonger i vardagsrummet och hyllor stående i hallen. Kände det att nu vill jag inte bli påmind om flytten längre. Nu har vi bott här såpass länge så nu vill jag att lgh ska vara i ordning och när Jim inte var hemma så passade jag på för då kunde jag ställa alla saker på dem ställen jag ville att dem skulle stå utan att Jim skulle ha en annan åsikt =)  Det tog X antal timmar med städet. Spring i tvättstugan, handlat och dykt i kattlådorna. Men efter en lång stund var allt klart och jävlar var snyggt det blev =)
Sjönk ner i soffan och kände att det var jävligt skönt att bara sitta ner men samtidigtså snurrade hjärnan att jag var tvungen att samla kraft för att köra ett lydnaspass med Tira. Vi hade ju inte tränat på två dagar. Hjärnan sa till mig att resa på mig men kroppen lydde inte. Efter en timme utan att jag hade flyttat på mig fick jag ett sms ac Christine där det var en fråga ifrån Milton ifall Tira hade lust att leka med honom... Perfekt då fick hon göra nåt och så slapp jag anstränga mig var helt färdig. Så iväg till hundgården och hundarna hade superkul tillsammans. Sedan gick vi vägen förbi oss och hämtade Frodo för då var det dags för kvällsrundan. Det blev många goa skratt under promenaden och jag kände hur mycket jag behövde det.Så tack Christine och Milton för trevligt sällskap....
Fick även besked av mamma att mormor mådde mycket bättre och troligtvis skulle få åka hem efter hon har gjort kärlkramps röntgen och det känns underbart. Så slipper jag min ångest där jag inte har vetat ifall jag ska hälsa på henne på sjukan eller inte. Nu åker jag ner så fort hon har kommit hem....
Idag har det regnat regnat och regnat. Så vi har ju mest varit inne. Em rundan så spöregnade det och jag borde ha lärt mig efter alla år som hundägare att skaffa regnkläder men nej då... Hundarna har ju sina regnkläder så men dem var det ingen fara med. Jag hade paraply men det hjälpte ju inte speciellt mycket. Så efter 20 min så gick vi in igen och var nog ganska nöjda med det. Då ringde Lotta och hade varit iväg och handlat nya tennisbollar till vovvarna som jag hade beställt av henne nån gång när hon är ute och flänger =)  Så lite över en timme efter samtalet så kikade solen fram lite så då passade jag och vovvarna att ta en liten lägre runda. Vi tog vägen förbi Lotta och hämtade bollarna och avslutade i hundgården för lite bollkastning.... Väl hemma så fyllde jag på hundarnas leklåda med 30 nya tennisbollar =) Det borde ju räcka ett litet tag då båda vovvarna har tennisbollar som favoritleksaker. Hundarna tyckte nog att dem hade världens bästa matte vid det tillfället =)
Iallafall lite senare så tog jag tummen ur röva och körde ett lydnaspass med Tira... Hon är så otroligt duktig min lilla prinsessa. Det blir inte alltid rätt men vi kämpar på och har super kul tillsammans och det är det som är huvudsaken.
Imon är det tisdag och först ska jag upp till Lotta och Amina då Amina fyller 1 år imon. Tänk vad fort tiden går. Känns inte alls så länge sedan Lotta var höggravid med henne och sprang i ringen med Hotch i Tvååker två veckor innan beräknad ankomst....Sedan på kvällen är det dags för hundkursen igen och jag hoppas på att folk kommer imon. Annars blir det bara mer privat träning för mig och Tira oc

Kan börja med onsdagen då den efterlängtade sjukpenningen kommer in. Sjukpenningen går ju alltihop till räkningar. Sedan ska jag även få ut lite ifrån mitt privata försäkring d.v.s Trygg hansa. Men som vanligt så är det ju ingenting där som fungerar. Det har hänt än gång att pengarna har kommit in den 25, Annars så känns det som om jag inte ringer så får jag inga pengar.... Blir ju bara så trött för det är ju våra pengar som vi lever på resten av månaden. Nu hade vi planerat att åka till ikea och köpa en sängram som vi äntligen kan ha igen nu när vi har ett stort sovrum... Iallafall min handläggare på Trygg hansa var på semester och jag fick prata med en annan handläggare... Fick till svar att varför det strula denna gång var för att min handläggare just var på semester... Då var ju min tanke att lämnar man inte över sina ärenden till någon annan då... Nä varför skulle man göra det. Sparka redan på dem som lever på sjukpenning och vrider och vänder på alla kronor... Iallafall denna person skulle lämna över mitt ärende till en annan person så jag skulle få mina pengar tidigast nästa vecka eller veckan därpå eller när min handläggare kom tillbaka... O fan tack att jag får pengarna nån gång när dem ska vara inne på kontot den 25... Jävla idioter... Ja ni förstår dagen började ju inte bra.... Jag är så glad iallafall att djuren har sitt så inte dem behöver bli lidande av andras idioti..... Iallafall efter detta samtal så pratade jag med mamma och det var då hela min värld rasade ihop... Mormor hade fått åka ambulans in akut till Mölndals sjukhus då hon hade fått en hjärtinfarkt och låg uppkopplad med syrgas och alla möjliga olika slangar. Mölndal vill skicka henne nästa vecka till Shalgrenska för att göra en kärlkrampsröntgen för det är bara dem som har en sådan rötgen i Göteborg.... Det enda mormor säger att hon inte vill göra det för hennes man (min morfar) gjorde en sådan och två dagar senare dog han... Mamma har försökt att få henne att fatta att det var ju inte därför morfar dog utan för att han förmodligen gjorde det alldeles för sent. Men det örat vill hon inte lyssna på... Envisa jävla kärring tänker jag men hon har ju samma sjukhus skräck som jag. Ingen som kan tvinga henne men jag hoppas att hon hinner ändra sig över helgen..... Jag vet inte om jag ska åka och på henne eller inte... Jag är så rädd att det ska hända likadant som det hände med pappa när jag kommer in på pappas rum och säger - Hej pappa.... Det jag fick tillbaka var två svarta ögon och orden- Är du min dotter?... Det var dem sista orden pappa sa till mig och jag kan inte glömma... Tänk om nåt liknade skulle hända med mormor... Jag skulle inte klara det en gång till. Jag skulle bryta ihop totalt och inte kunna resa mig igen.... Eller tänk om hon inte klarar denna fighten. Skulle jag kunna förlåta mig själv att jag inte hälsade på....VHjet fasiken inte ut eller in nu.. Hjärnan snurrar på högvarv och vägrar stanna och ge mig ett svar....
Igår så träffade jag och Tira Svea igen för jag får inte denna jäkla övningen att fungera som vi har traglat med denna jävla pall... Fel håll går Tira kanon men eftersom hon är en Andersson så måste man ju krångla lite... Jag har varit så jävla frustrerad och jag har ordagrant dunkat huvudet i väggen... Iallafall Svea visade oss ett litet trick på hur vi skulle testa att öva på... Vi kunde heller inte visa upp den andra övningen som nu sitter helt ok för Tira kände inte alls för att visa upp sig. Det var ju mycket roligare att busa med Torres och Xavi.... Väl på kvällen så tog vi fram denna jävla pall och skulle testa det Svea hade visat oss.... Och det gick. Tjohoo vad glad jag blev. Nu kanske vi äntligen kan få ihop det =)
Iallafall idag så mötte vi Svea och hundarna igen för det var dags att få lite nya övningar så vi kan börja binda ihop saker och ting på rätt plats... Idag ville Tira jobba och hon visade upp med bravur först dem två första övningarna och nu när vi fick två till så visade hon ganska snabbt att hon fattade vad hon skulle göra... Även om det är mycket kvar och mycket finslip så är det en bit på väg....
Svea sa till oss att det är en fröjd att se oss arbeta tillsammans för man ser att vi båda vill och försöker så gott det går. Man ser våran kärlek och respekt gent emot varandra och det känns ju så otroligt bra och värmande att någon ser det jag känner... Snart är det dags att ta fram denna jävla pall igen och se om vi ytterligare kan komma ett steg framåt

Idag skulle det ju vara kurstillfälle två som underbara Svea håller i gratis för oss med hunder ifrån Lövgärdet. Bara det att idag så var det bara jag och Tira som kom. Tycker så synd om hundarna här i Lövgärdet. Det är ju inte ofta man får en sådan chans och så är folk bara lata och inte orkar träna med hunden. Stackars hundar som har dessa mattor och hussar. Dessa folk ska inte ha hundar när dem äns inte orkar lägga en timme i veckan på träning. Känner bara mer och mer så jävla duktig jag är med Tira om man jämnför med dem flesta andra.Som sagt vi tränar så mycket vi bara kan mellan mina krämpor men vi är ju världsbäst har jag ju kommit på =)
Iallafall Svea hade med sig sin lilla bruna kelpie valp Xavi och Tira skötte sig med bravur emot denna söta sockerbit. Sedan hade  Amela med sig sin cavalier Ruby. Amela var personen som skulle titta på Tira och som har pratat med Birgitta och som är intresserad av en valp efter Shima. Tira skötte sig väldigt bra med Ruby oxå. Dock löpte hon och det var första löptiken Tira har mött på nära håll då detta var väldigt intressant tyckte Tira. Iallafall Amela var hur go som person som helst och hon frågade många vettiga saker och jag försökte svara så gott jag kunde. Var otroligt kul att se vilken bra kemi hon och Ruby hade tillsammans. Det märks att hon tycker om att träna med sin hund.. Kan tänka mig att hon blir en väldigt bra kooikerägare då hon gärna vill ha en hund att träna med och även ställa. Om hon nu blir med kooikervalp så har jag sagt att jag gärna hjälper henne med grunderna när det kommer till utställning. Är inte världsbäst själv på det men vi vet hur en utställning går till =) Sedan litar jag ju mycket på Svea som känner Amela. Så säger Svea att Amela är en underbar person så är hon säkert kanon. Det var riktigt kul att träffa henne och tjata med henne för hon verkar vara en toppen tjej.
Iallafall så Tira fick lite träning idag iallafall då hon fick träffa och leka med två nya hundar. och jag är så stolt över min lilla prinsessa. <3

Detta är vad min och Tiras vardag består av just nu.
Visst att armen strular lite mer än vanligt men än så länge så kan jag hålla det någoluda kontrollerat.
Som vanligt så skyndar vi långsamt med träningen och jag tror i längden att detta kommer att funka att vi så småning om kommer att kunna få ihop alla moment i lydnad ett.
Superskoj tycker både jag och Tira.
Imellan varven så leker Tira med sin nyfunne vän Milton och nästan varje dag är vi uppe vid sjön och kör vattenapporterning.
Imon är det även dags för den vanliga hundkursen och om jag inte minns helt fel så skulle vi gå igenom hur hunden ska gå i koppel. Detta kan vi ju redan med vad att dömmas ifrån förra veckan så är nog vi än av dem få som kan det. Men träning och socialicering kan vi inte få för mycket av =)
Sedan vet jag att det ska komma en tjej och titta på Tira då hon är intresserad av en kooiker och om jag har förstått det hela rätt så har hon mailat Birgitta då det är från  Cirtap´s hon vill ha en.
Vi har aldrig träffat denna människa på riktigt men kan vi göra bra reklam för både kooikern och Cirtap´s så är ju detta toppen =)
Om allt går vägen så imon efter kursen så ska vi få träffa Sveas nya tillskott den lille kelpie valpen som hon hämtade hem ifrån Örebro i söndags. Har även talat om för Tira att  hon måste visa upp sig ifrån sin bästa sida även om det är en mörk hund. Så nu håller jag tummar och tår att allt går vägen och hon beteér sig så som jag vet att hon kan göra min lilla pri 

Igår kväll pratade jag med Svea och frågade ifall vi kunde göra ett nytt försök mellan Tira och Torres då Tira inte riktigt hade bestämt sig för ifall hon skulle tycka om honom eller inte. Självklart sa Svea och passade på att fråga ifall vi även skulle köra vårat första lydnaspass... Oj så nervös jag blev helt plötsligt men självklart så kör vi. Så idag möttes vi i hundgården och Tira bestämde sig för att Torres var ok. Jippi va skönt att veta att dem klickar. Svea visade dem flesta moment som ingår i lydnad ett. Bara apporteringen som hon inte visade. Behöver väl igentligen inte tala om att jag var grymt imponerad och stod med hakan ner i baken. Sedan fick jag och Tira testa på att köra lite saker och självklart så var det ingenting vi kunde men vilken kick det var. Vilken underbar känsla. Tira hon var verkligen med och försökte ok vi hade köttbullar med oss och självklart kan hon inte få det varje gång men vad underbart det var att se att hon försökte. Hon ville så gärna. Vi fick ju även läxa med två övningar vi ska träna stenhårt på. Även om detta bara var första gången så känner jag att jag  och Tira äntligen har hittat något vi kan satsa seriöst på. Tror jag skulle klara detta med min arm. Självklart har jag ont men den smärtan kan jag nog stå ut med. Eftersom våran första plan med agilityn sprack. När vi kom hem var Tira så trött och det var helt underbart att se. Är så otroligt tacksam över Svea du är grym.
Det var iallafall hem och vände i dörren. Det var ju dags för Frodo. Hur mycket jag älskar Tira så var det väldigt skönt att bara ta Frodo. Han får ju vara lös hela tiden. Nästan så att man kan glömma av han då han sköter sig själv. Fick kalla in han till fotläge tre gånger då vi gick förbi folk. Efter en timmes promenad så var vi båda ganska nöjda och man känner hur bra livet är ibland. Precis kommit hem och höll på att ta av mig så ringde Lotta och frågade ifall jag ville följa med henne och minis till lekplatsen. Självklart hakade jag på det är ju så otroligt fint väder ute. Det har vi inte fått för många här i sommar så det var bäst att passa på. Upp till Lotta och vidare till lekplatsen. Var så mysigt att bara sitta där och lägga all uppmärksamhet på minis och bara och sitta och prata med Lotta. Sedan bestämde vi oss för att gå en sväng uppe vid sjön och kan ju säga att vi inte var ensamna. Större delen av Lövgärdet satt uppe vid sjön. Lämnade av Lotta hemma hos henne och sedan var det dags att knalla hem. Sex timmar senare efter det att jag och Tira gick ut för att träna med Svea så var det väldigt skönt att komma hem och ta av sig skorna och bara lägga sig i sägen med datorn i knät och slö titta på tv. Även Tira ligger i sängen med mig och sover och katterna ligger och sover i klätterträdet. Jim sover på soffan det har han väl gjort nästan hela dagen då han har varit ute i natt och fotat. Känner rent spontant hur underbart live

Kan ju börja med att säga att detta kommer bli ett lååångt inlägg.
Igår var hela familjen uppe vid sjön och Tira som vanligt kör sin vattenapportering om och om igen och har superkul. Och jag står gärna och kastar saker som hon hoppar i och hämtar för det är ju så underbart att hon får träna både pysiskt och fysiskt och är så trött när vi väl kommer hem. Då känner man sig som en bra matte när man ser hur nöjd hunden är. Under natten tills idag fick jag lite bakslag. När kl var halv två så tyckte min kropp att jag var färdigsoven. Jaha det var ju bara att gå upp och se glad ut. Hade ju även så förbannat ont så det blev en näve piller och sedan tv tittande tills det var dags för morgonrundan.
Denna dagen skulle vi ju på hundkurs. Styrelsen för hundgården hade satt upp lappar i området att idag kl sex startade det en hundkurs i hundgården och alla fick vara med och det kostade gratis. Hade ju inte så höga förväntningar men jag tänkte eftersom vi bor två min ifrån hundgården så går vi dit och ger det en chans. I vilket fall som helst så skulle det vara bra mental träning att vara omkring andra hundar då Tira inte umgås med så många just nu för alla hennes vänner har ju på något sätt försvunnit ifrån hennes liv. Iallafall jag visste ju att Christine med Milton skulle gå på kursen. Milton är en dogo argentino och är idagens läge 9 mån. Vi har sprungit på dessa två ibland på våra promenader och varje gång så har Tira bjudit upp till lek och det händer typ aldrig. Hon har en så stor kärlek till dogosar. Vet inte vart det kommer ifrån men det är underbart att se att hon bjuder upp till lek istället för att bjuda på en utskällning. Iallafall varje gång vi har träffat Milton så har Milton sprungit och gömt sig bakom mattes ben och tyckt att Tira är jätte äcklig och Tira har titta konstigt på mig och undrat vad han höll på med. Nu har vi inte sprungit på varandra på ett tag och Milton har ju växt ganska mycket. Så imorse så skickade jag iväg ett sms till Chrisine och frågade ifall hon ville testa igen och ifall vi kunde göra det nu på fm innan kursen och det blev massa störningsmoment. Hon var med på det och vi möttes vid hundgården. Tira som vanligt bjöd upp till lek långt innan dem hade kommit fram till oss. Det räckte att hon såg honom. När dem väl var framme så svarade Milton med lek. Jippe skrek nog både jag och Tira inombords. Nu var ju Milton mycket större än Tira och väger ca 20 kg mer. Vi började gå en svång vid sjön för att se hur dem var brevid varandra i kopplet. Men ju längre vi gick desto mer odrägliga blev dem. Dem skulle bara busa med varandra så vi beslöt att avsluta i hundgården. JIPPI så kul dem hade dem sprang och jagade varandra fram och tillbaka. Det var superkul att se. Både jag och Tira kände nog lyckorus genom kroppen. Iallafall dagen flöt på kan ju säga att jag hade en ttrött hund när vi kom hem =) Kl var dags att gå till kursen. Vi blev ett par st och bland dessa så fanns Sandra och Elvira. Milon och Christine hade däckat i soffan så dem hade inte sätt mitt sms förren kl 7 där jag efterlyste dem så dem kom ner springande. Iallafall hon som höll i kursen hette Svea. Hon var nitton år har en tollare på två år som hon tävlar elit lydnad med. Vi alla fick presentera oss och sa vad vi gjorde tillsammans med våra hundar. Jag sa som det var att vi kör lite freestyle, vattenapportering och ett och annat blodspår ibland och allt detta är ju på nybörjar nivå så vi gör det bara för att vi tycker det är skoj. Vilken chock jag fick eller mer än bekräftelse på hur mycket folk tränar med sin hund här uppe för resten svarade att dem inte gjorde nånting med sin hund bara ren sällskap. Tänkte det att Tira är oxå rent sällskap men man måste ju endå aktivera hunden. Iallafall fösta övningen var att Svea ville se om våra hundar kunde inkallning. Alla hundar och förare fick vänta utanför hundgården förutom en förare och hund som skulle vara med inne som störningsmoment. Sandra och Elvira fick vara inne med oss eftersom dessa hundar funkar med varandra och Elvira var ju kopplad. Vi körde inkallning på tre olika sätt och Tira satte alla tre klockrent. Visst att vi kan finslipa lite att hon ska vända på en 25 öring och sätta sig ner vid min sida. Tira har lite svårt att stanna så hon sprang två meter extra innan hon fick stannat och kom till mig. Jaja jag hade med mig massa köttbullar men endå så super glad jag var. Inkallning kan hon men vi har aldrig testat med så mycket störningsmoment runt omkring oss. Sedan när det var alla andras tur. Visst vissa klarade det sådär och andra total struntade i matte. Man såg hur dem tänkte haha jag är fri kommer inte komma till dig.... Andra övningen var en kontakt övning där du skulle sitta framför hunden sträcka ut din ena arm vid sidan av dig där du hade godis i handen. När hunden titta på dig så fick den belöning. Ja vad säger man. Inte för att skryta. Tira satte detta klockrent oxå. Kontakt övningar har vi kört massor av. Svea gick runt till alla ocf frågade hur det gick och hjälpte till om det behövdes. Kan ju säga att det var knapt någon förutom Tira som klarade det. Är ju chockad att sådan basträning är svår för vissa hundar. Iallafall när Svea kom fram till oss så sa hon bara med glimten i ögat att er behöver jag inte fråga hur det gick =). Efter dessa två övningar så var dem flesta hundarna så trötta så dem bara la sig ner en efter en. Både jag och Svea tittade på varandra med undrande blickar att det här var ju bevis på hur mycket dem tränar med sina hundar då hundarna blev helt slut efter dessa två enkla övningar. Svea sa detta fick räcka för idag då hon nu vet ungefär vart alla låg. Alltså på nivå noll bara Tira som kunde och gissa vilken stolt matte som brösta upp sig =) Jag och Svea började prata efter allt var slut och vi gick även hem till henne och hämtade hennes tollare som hade fått vara hemma som skulle ut på en sväng. Tira tycke att han var lite intressant men lite trött var hon allt så hon skällde lite och kunde inte bestämma sig om hon skulle tycka om han eller inte. Men oj så nyfiken hon var. Tog ju alla chanser hon fick att nosa på honom. Vi gick även vägen förbi oss så fick Frodo följa med på en sväng oxå. Iallafall eftersom Svea bor här i Lövgärdet så tränade hon lydnad med sin hund på grusplan här i närheten. Hon frågade ifall jag var intresserad av lydnad. Ja sa jag. Tycker det är super häftigt att titta på men själv är jag helt nollad på det. Hon frågade ifall jag var intresserad att träna tillsammans med henne när jag mår såpass bra. Absolut sa jag. Kan ingenting men självklart är jag på. Hon berättade att på söndag så hämtar hon hem sin kelpie valp som hon oxå ska träna lydnad med och förhoppningsvis börja tävla där oxå, Så när hon började från grunden med valpen så fick jag och Tira vara med. Sedan tyckte hon det ifall allt gick bra att vi skulle ha som mål att när hon ska tävla med valpen så ska jag tävla med Tira. Haha sa jag bara på det. Drömma kan man ju alltid göra men självklart vill jag ju abolut ge detta en chans och se om det är något för oss. Får man sådan expert hjälp gratis så tackar man ju inte nej. Sedan kan det ju vara mycket snack och lite verkstad. Det får tiden utvisa men jag hoppas på att det kan bli nåt. För hon är en super trevlig tjej och jag kan tänka mig att vi kan få väldigt roligt tillsammans =). tre och en halvtimme senare efter vi hade gått till kursen staplade vi in genom dörren. Behöver jag säga att Tira gick och la sig. Jag är inte trött men det känns i kroppen att vi har gjort nåt utöver det vanliga. Så nu ser vi fram emot nästa tisdag och se vad det är för övningar som erbjuds då.
Måste även tilllägga att ifall allt går vägen så kommer jag ställa Tira den 22 sep på en inoff i Partille. Visst det är superkul att ställa katt men det kliar i fingrana nu att jag vill ut i ringen igen. Jag hoppas så att Tira ska tycka det är kul i ringen igen. Bara be till dem högre makterna.... Jaja nu hoppas vi att vi är på rätt väg och det kommer att fortsätta med lite ljusa glimtar i vårat liv.

Börjar bli riktigt trött på detta nu.


Igår skulle jag öppna käften och idag skulle jag stänga käften.
För så fort jag öppnade den så var jag tydligen som en bebis. Tänk ifall nån
kunde tala om för mig när jag skulle göra vad så skulle livet vara mycket
enklare. Folket här hemma är förbannade på mig för att jag fortfarande står för
vad vi hade bestämt för länge sedan. Medans resten av folket bestämmer annat
över huvudet på mig. Tycker inte det är ok. Jag klarar inte av när det blir så
pass stora ändringar bara på ett par min. Jag är princip fast eller om det är
min asperger som talar. Välj själv vad som passar in bäst. Om min andra hälft
hade agerat vuxet och stått för det som var bestämt så hade detta aldrig hänt.
Men ändå så slutar det med att jag är den elaka. Så ge mig en manual på hur jag
ska bete´ mig för att det ska behaga alla andra så jag vet….


Orkar fan inte med att bli nertryckt hela tiden. Trodde att denna
lgh skulle vara en nystart men ack så fel jag fick. Orkar inte mera vill inte
vara kvar här. Orkar inte med mer bråk och gliringar från min egna familj
  längre. Hade jag haft råd så hade jag rymt iväg ett par dagar och så har jag
  aldrig känt förut. Min kropp har lagt av helt och hållet nu. Tänk om vi bara
  kunde ha en dag utan bråk, gliringar sarkasm. Skulle det vara så jävla farligt
  ifall vi kunde försöka vara lite kärleksfulla emot varandra en dag. Jag saknar
  det så fruktansvärt mycket.


I alla fall jag och djuren rymde ut på terrassen en
stund. Jag skulle igentligen  lösa
lite korsord men det blev mest att fota djuren.


Grattis du har lyckats. Nu lägger jag av
Då det just nu inte går att ladda upp några bilder från våran lilla oas så försöker jag imon igen då förhoppningsvis både jag och datorn är på bättre humör.

Här på min blogg kan jag skriva precis vad fan jag tycker och
tänker för tillfället och nu är det jävla äckliga invandrare som inte kan bete´
sig, Som inte kan svenska. Eller rättare sagt inte kan svenska när det passar
dem. Ska nog börja med det också. Undra om man skulle bli trodd?.... Ja nu
kommer folk tycka att jag är rasist och det ena med det andra för jag uttrycker
mig som jag gör. Nä jag är inte rasist. Jag är en stolt svensk som fortfarande
tycker att man tar seden dit man kommer. Sjunger Sveriges nationalsång med min
stolta falska röst. Det är skumt att Sverige är det enda land där det är
rasistiskt att sjunga sin egna nationalsång. Jag tycker att alla daltar med
invandrare alldeles för mycket. För allt man säger nu för tiden är ju rasistiskt
och så länge regeringen håller med och sjunger vaggvisor för dem så är det väl
klart att invandrare kör sitt race. Ja jag röstade på Sverige demokraterna då
jag hoppas på att det blir någon förändring. Alla som sköter sig får gärna
stanna. Jag har invandrare som kompisar. Men när dem står ifrån balkongen och
kastar soppor rakt ut eller tror att dem är störst bäst och vackrast. Eller ens
bryr sig om att lära sig språket… Förlåt dem kan inte svenska när dem känner för
det då kan dem fara och flyga. Kan väl inte vara så jävla svårt att vi ska
hjälpa folket i Sverige först innan vi tar in mer. Nej men det kan vi inte göra
för då ser det inte bra ut. Bättre att vi tar in fler och sätter dem på ett och
samma ställe som tex här i Angered. Efter det så skiter vi i att dem får gå på
soc resten av livet. Det bryr vi oss inte om men det ser bra ut på pappret att
vi har tagit in massor av behövande folk. Idioter till allt vad regeringen
heter.


I alla fall vad jag ville ha sagt med detta är att Jim och
  hundarna blev attackerade av


en boxer som bor i huset mitt emot oss i lgh längst ut
på hörnet där vi måste gå förbi varje gång vi ska ut ifrån gården. Deras dörr är
  alltid öppen och boxern har tittat på oss många gånger som vi har gått förbi.
  Skällt som mest men inget märkvärdigt. Dem som bor i lgh har inte brytt sig.
  Man har väl hoppats på att dem har så pass bli på den . Staketet som är runt
  uteplatsen eller om man ska kalla det staket för det går väl upp till knäna på
  mig… I alla fall nu när Jim skulle ta kvällsrundan så hoppade boxern över
staketet och tog Frodo över munnen. Kärringen fick tag i hunden och klappade
till den över käften. Jim gick in igen för att titta hur Frodo var. Det ser helt
ok ut. Blöder lite men inget farligt än 
så länge. Jag fly förbannad över dit och börjar spotta och fräsa på
kärringen som står ute på uteplatsen och hon säger att hon inte kan svenska och
går in och hämtar två gubbar. Spottar och fräser på dem också medans Jim gör ett
nytt försök att ta kvällsrundan. Talar om för dem att jag ska göra en
polisanmälning på dem och även stå nere hos Stena fastigheter imon kl 9 när dem
öppnar och göra en anmälan där också. Skulle det bli några veterinär kostnader
så ska dem stå för varenda kr. Medans jag spottar och fräser så kommer kärringen
ut igen och säger att nu kan jag svenska… Jaha fan va lägligt att ha det som
fördel att man kan språket bara man känner för det….. Sedan tar hon hunden och
försvinner gående bort med den.


Folk som känner mig att när jag väl blir förbannad jävlar vad jag
spottar och fräser och säger det ena och det andra. Folk började komma ut på
sina balkonger och undrade vad som hände. Folk får gärna glo och höra vilka
idioter det finns. Det bryr jag mig inte alls om.


Mest förvånad är jag att boxen hoppade på Frodo som inte gör en
fluga förnär. Han som inte tittar åt en annan hund. Medans Tira är lite som hon
är. Är ju samtidigt väldigt glad att boxern tog Frodo och inte Tira då det
  förmodligen hade blivit mer skada på Tira då hon är ett par stl mindre. Nu
  undrar jag hur detta kommer påverka vovvarna. Hoppas att Frodo kommer att vara
  lika dan och att vi som vanligt kan träna hundmöten med Tira utan att denna
  händelsen kommer att påverka nåt.


Nu har min teori stärkts ännu mer ang boxrar vilka opålitliga
hundar dem är. Har bara träffat två st i mitt liv och den förra jag träffade för
många år sedan kom också lösspringande på gården och hoppade på Cindi och Rocko
när dessa var i liv. Där gick ägaren åt ett annat håll. Två gånger skedde detta
under en vecka. Där var det också en polisanmälan där hunden fick koppeltvång
och munkorg varje gång den gick ut sedan slutade det med att hela familjen blev
vräkt. Så jag ska se om jag kan ge dem en spark i röva så dem flyger hem till
sitt hemland och att hunden blir omplacerad. För man slår fan aldrig ett djur
oavsett vad den har gjort!!


Sedan är det rottisar också jag är livrädd för då jag har blivit
påflugen av en för många år sedan. Kommer ju aldrig glömma när jag gick
  problemhundskurs med Cindi. Det var jag och min lilla prinsessa Jim och resten
  var bara rottisar. Kan ju säga att Jim fick göra det mesta på den kursen. Går
  inte nära rottisar i vanliga fall och på ett sådant här ställe aldrig i livet.
  Ja jag drar alla över en gräns. 100% av boxrana jag har träffat 2 st har skadat
  mina djur och alla rottisar utan två Tingen och lilla Homer jag har träffat har
  varit bänga i skallen.


Min sömtablett tog jag sent och nu kan jag ju absolut inte somna.
Funderar på att ta en dos till men då lär jag ju inte stå nere hos
  fastighetsskötaren kl 9 imon och banka på hans dörr. Så jag får väl sova imon
  istället.

Jag har fått veta att ytterligare en av mina vänner är gravid. Försöker låta glad men längst inne så bubblar jag av avundsjuka. Jag vill också ha barn. Vet att jag inte kan få barn men jag känner att det är något som fattas. Dagen jag fyllde 25 (8 jan-2010) var den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag plusade på gravtestet. Den 11 jan åkte jag in för akut missfall. Lyckan var kort. Det var det sista av mina tre missfall. Dem fpå kvinnokliniken talade om för att för att få hjälp med en utredning så behöver man tre missfall med samma person. Detta var det första med Jim. Nu kan jag äns inte få missfall så man kan få den hjälpen man behöver. Är samtidigt så glad över att Jim redan har barn så jag slipper slylta han på att bli förälder. Räcker att jag får kämpa med det själv. Känslan att vilja men inte kunna. Hade nog inte kunnat leva tillsammans med någon och veta att det är pga mig som du inte får bli förälder.
Självklart är jag så glad för alla som får bli gravida men som sagt svartsjukan börjar ta över alldeles för mycket och det börjar synas utåt.
Har alltid levt efter att allt har en mening men nu börjar den muren också falla för mig. Vad har jag gjort som är så illa att jag ska stå ut med alla dessa prövningar tex att pappa togs ifrån mig alldeles för tidigt. Det tog 11 år innan jag fick ett avslut genom en sians. Min kamp tillbaka till verkligheten när jag gick in i väggen. Våran dåliga ekonomi. Att jag blev misshandlad på jobbet och hela min arm är förstörd. Att vi fick inbrott i gamla lgh, Att jag inte kan få barn och nu att våran tvättmaskin gick sönder. Börjar bli svårt att förstå varför allt detta händer mig. Misstolka mig rätt jag är så glad över att jag har min mamma min älskade man, hans barn och mina djur men jag känner att det är en puzzelbit som fattas. Så många puzzelbitar som jag har misst under åren väger inte upp dem goda tyvärr. Min högsta önskan just nu och är att bli gravid att bli mamma. Kunna glädjas med alla andra. Som sagt Jim och djuren fyller upp så många hål i mitt hjärta och jag älskar dem så otroligt mycket. Är så glad att jag har dem i mitt liv. Men det är fortfarande stora hål kvar som inte dem kan fylla. Må jag vara självisk men jag hade önskat att någon kunde ge mig ett svar varför så mycket negativt händer mig. Jag har fått strida mer strider än vad dem flesta få göra under en livstid och jag är bara 27. Det sista som överger en är hoppet säger dem som vet. Hoppet finns fortfarande kvar men är väldigt långt borta.
Igår var jag tvungen att gå bort och tvätta i tvättstugan och att bära bort allt gör ju inte saken enklare att jag ska bli bra i armen. När jag skulle gå ifrån tvättstugan och öppnade dörren som jag puttar upp med vänster arm då jag höll saker i höger så är det några snoriga ungjävlar som håller upp dörren till trapphuset på vid gavel. Vad händer jo min dörr tar ju tvärstop när den slår i dörren till trapphuset kan ju säga att jag grät när jag gick hem. Hade så ont i armen. Detta hade aldrig hänt ifall jag hade fått en ny tvättmaskin. Ja jag börjar avsky barn som inte är "mina" barn. Barn jag inte har någon koppling till. Ja och det är avundsjukan som tar över.
Så förlåt om jag är negativ och bara klagar men ibland så rinner bägaren över. Det är svårt att vara stark eller glad när man precis har vågat hoppas att allt börjar bli bra och då precis när man ser denna lilla strimma av hopp så är det någon som dra undan mattan så man ramlar ner i mörkret igen och få börja om på ruta ett igen. Det börjar bli extremt svårt att klättra upp för segen ytterligare än gång då man nu vet att när man har lyckats att klättra ett par steg så ramlar man ner igen.