För någon dag sedan så bestämde Jim att han ville plocka fram sina studio saker för att fota katterna igen. Att fota djur är väl inte det enklaste men vad gör det =)
Efter ett tag så blev det både bra och knäppa bilder på dem. Bjuder självklart på ett par i slutet av inlägget.
Igår var det även sista dagen på vuxendagiset och det känns himla skönt. Samtidigt så är det lite skrämmande vad som händer med mig nästkommande 3 månader. Förhoppningsvis så får jag väl reda på det på mötet på tisdag.
På em/kvällen så var Xavi och Torres här en stund. Full rulle mellan Tira och Xavi. Superkul att se hur bra dem leker tillsammans och nu har även Xavi växt förbi Tira på höjden =). Men måste erkänna att det är väldigt skönt när dem försvinner ;) Det är så bra med både andras hundar och bebisar. Det är superkul att ha dem här men det är underbart när man kan lämna tillbaks dem ;)
Jag har även fått tid på Blå stjärnan den 15/10 för Kalle då alla hans tester ska göras. Super nervös är jag men det går säkert bra. Dagen därpå så fyller Kalle 1 år. Tänk vad tiden går fort. Detta året har bara sprungit iväg.

Vaknade runt tolv tiden inatt av att sängen vibrerade. Då hade jag sovit ca 1 timme. Väggarna imellan oss och grannen är ju inte dem tjockaste. Tror han håller på att göra iordning sin sida av denna vägg som han har i vardagsrummet. Under dagen som var så har det låtit som om han har haft en slipmaskin och gått loss på väggen. Men vad det var som fick sängen att vibrera det vet jag inte för det lät ju inget därifrån...
Iallafall lycka till att somna om igen då det allt som oftast är tvärkört när jag väl har vaknat. Där låg jag och hade så fruktansvärt ont i armen men jag vägrade gå upp och ta medicin jag ville ju bara sova.. När kl var 05.30 så slängde jag iväg ett sms till Svea och tala om för henne att jag inte orkade ha Xavi hela dagen då natten inte varit den bästa.
06.30 sa jag hej då till Jim då han skulle till jobbet... Hade precis somnat in och blir väckt 06.58 av att hem telefonen ringde... Det var ju bara att försöka leka smidig nyvaken hoppa hinderbana över djuren igenom hela lgh... Det var gubben som skulle fixa våran tvättmaskin som sa att den delen som behövdes hade kommit och att han dyker in nån gång mellan 9-11... Jaha det var ju bara att vakna till liv och ta en runda med vovvarna och sedan skurade jag ur båda kattlådorna och hällde i ny sand.... Efter ett tag så dök gubben upp och fixade maskinen.  Jag tyckte lite synd om mig då jag var trött och hade så förbannat jävla ont så jag bestämde mig för att gå till frissan för färg och klippning. Detta tog 1,5 timme och eftersom jag satt still hela tiden utan att kunna röra armen så blev ju den katastrof. Dock blev jag väldigt nöjd efteråt. Bilden gör det inte rättvist men det var superskönt att slippa mitt råttfärgade hår och en bra bit på längden försvann...Iallafall gubben kom hem och frågade ifall vi kunde ha tisdagsmys istället för fredagsmys. Absolut tyckte jag och satte mig i soffan och på två röda så hade jag Kalle i min famn och Tira vid mina fötter. Bad gubben att ta ett kort. Så fort han hade tagit kortet så somna han på soffan och där sover han än... Jag och djuren fick en myskväll iallafall så denna dag slutar förhoppningvis bättre än vad de

Veckan som har varit har jag väl mest liggat i sängen. Har haft så förbannat jävla ont efter kattutställningen.
Den 19 sep firade vi våran 3.dje bröllopsdag. Firade och firade kanske var fel ord. Jim jobbade och kom hem med en bukett rosor och en Alladin ask. Sedan på kvällen var vi barnvakt en stund. Vi ska väl ut och äta när pengarna trillar in och fira lite då. Iallafall eftersom jag mest har liggat i sängen så blev ju alls inte veckan som planerat så jag och Tira har inte tränat lydnad eller till utställningen idag. Så lite nervös var jag allt innan vi skulle in i ringen och jag satte på henne utställningskopplet för första gången på över ett år. Men hon skötte det galant. När vi väl skulle in i ringen så var domaren toppen. Hon var så lugn och försiktig och hon frågade ifall vi ville ställa på bord eller marken. Vi valde bordet så domaren inte behöve böja sig över Tira.
När vi stod där på bordet så fick domaren ta på henne utan problem. Tira tyckte kanske inte det var det roligaste i värden men hon accepterade det och det kändes så skönt. Sedan fick vi springa som vanligt runt i ringen och fram och tillbaka och det gick kanon.
Dock när vi skulle ställa upp oss medans kritiken skulle skrivas så gjorde Tira ett litet ryck att hon gärna ville lämna ringen. Men det var inte att jag vill fly i panik. Så vi fick ordning på  "stå".
Kritiken löd. 3 årig tik med mycket god könspegel (aldig hört detta uttryck
innan.) Feminint huvud med de nätta rasdetaljerna. Korrekt bett. Fina ögon och
vackra öron. Bra hals och rygg. Tillräckligt bröstdjup. Bra vinklad runt om.
Utmärkt päls. Rör sig väl. Rastypiskt temprament. BIR, HP.
Vi stannade inte till finalen då jag hade alldeles för ont för det.
Är super nöjd. Det kunde gått bättre och det kunde gått sämre. Är så otroligt glad över denna domaren som visste hur man skulle göra. Utan henne så hade vi förmodligen inte avslutat så positivt som vi gjorde. Så nu lägger vi utställningar på hyllan och väntar på löp =)
Känner mig så glad. Tänk att man kan känna sådan lycka över en liten inoff men denna domaren hon gjorde våran dag och hon är glud värd. Har haft sådan ångest efter Borås och Tvååker förra året. Har ju alltid sagt att jag inte kommer att tvinga Tira till nåt så det har alls inte känns bra. Men nu känns det underbart. Nu har vi avslutat positivt =)
Imon om allt går vägen så ska jag med Svea och Torres när dem ska upp och tävla i klass 3. Detta ser jag otroligt mycket b

Då var man hemma efter en underbar helg på vk. Har träffat så många goa människor och kelat med massa underbara vackra katter.
På lördagen fick Izor sitt sista cert och är nu stoppad i Sverige. Nu är det Norge som gäller i okt.. Bara det att katten har bestämt sig att han ska tappa päls nu så han lär vara nakenkatt till Norge resan =) Som vanligt så fick han kanon bedömning och han slog pappa denna gång =) men det spelar ju ingen roll. Underbara stora Zantos var ju där och slog oss båda som vanligt, Men vad gör det vi fick det vi kom för =)
Kalle ville alls inte vara med han spottade och fräste även på mig när jag ville klappa på han inne i buren. Som tur var så kan han slappna av och sova i buren om ingen är inne och pillar på honom...
På söndagen så bestämde vi att vi skulle åka med Kalle i sele i mitt knä då vi tänkte att han skulle slippa transportburen då han börjar dregla i den så fort han kommer in i den även om den står still... Iallafall vi fick ju gå förbi veterinären eftersom vi hade visat upp oss igår. Sedan kom vi tillincheckningen och personen som satt där bröt ut - ohh vilken lugn och harmonisk katt du har då han bara ligger och vilar i din famn... Ett litet hopp tändes att vi kanske kan få en bedömning på han idag. Vi fortsatte in i hallen och ner till den delen burana stod... När Kalle väl fick se burarna så började han spott och fräs... Skit var min tanke men det bevisar bara att det är burarna han är rädd för efter den jävla idioten i Örebro... Så det var ju bara att stryka han idag med. Men det värmde att idag fick jag vara inne i buren och gosa med han och han buffade och tyckte det var super mysigt att matte kom och hälsa på han så länge jag inte gjorde nåt där jag försökte lyfta ur han ur buren. Och självklart försökte jag inte ta ut han under hela dagen. Så det värmde nåt så fruktansvärt mycket att han inte fräste och han fick givetvis massor av godis och blötmat. Så otroligt stolt jag är över honom att han har stått ut hela helgen med mig. Detta var sista utställningen för honom. Kommer inte att försöka igen då jag inte vill utsätta han för denna stress. Han trivs bäst hemma och är vår lilla spinnmaskin.
Iallafall när vi skulle gå för dagen och var på väg ut hade jag Kalle i transportburen för det var smidigast. Vi sprang på domaren Hannah Jensen som tittade på Kalle genom transportburen och utbrister -Han är fortfarande skit snygg... Så det var väl våran bedömning. Kan ju inte sluta mer positivt =) Men jag måste erkänna att det var tomt utan Izor. Det var första utställnigen utan honom...
När jag skrev på FB att detta var Kalles sista utställning för det är inte värt det fick jag denna undernara komentar av en uppfödar vän och det värmde stort. - du sätter alltid dina djur först, ska du ha cred för tycker jag ♥.
Som sagt är super nöjd med helgen=) Nu har jag så ont att jag har svårt att hålla tillbaka tårarna men det har varit värt det=) Ha en underbar kväll allesammans <3

Igår em var det strålande sol och jag och Jim tillsammans med hundarna drog med Alex och deras hund på en sväng uppe vid sjön. Hundarna skulle få bada en sväng och sedan hade vi bestämt att vi skulle köra ett avslut i hundgården. Eller att Alex och Jim tillsammans med Cindy och Frodo skulle vara i hundgården så skulle jag och Tira köra ett lydnaspass på fotbollsplan brevid. Tyckte det var perfekt med lite störning för oss. Problemet var ju bara att när vi väl var uppe vid sjön så började det dugga lite och ingen av oss tänkte så mycket på det. Men när vi var på väg till hundgården så öppnade sig himlen. Vi var redan blöta rakt igenom och därför kände jag att vi skulle genomföra passet. Alex och Jim stod under ett träd i hundgården och jag och Tira gjorde oss i ordning för att träna... Det är ju bara det att min älskde hund avskyr regn så det gick ju inte alls att träna med henne. När vi skulle träna plats liggande så ligga kunde hon göra utan problem men att lägga ner hakan på gräset gick värkligen inte för sig då gräset var blött och man kunde bli blöt om hakan... Sitt och ligg kvar funkande inte alls för när skyddet för regnet försvann det vill säga  jag så tyckte Tira att hon skulle infinna sig bakom mina ben. Fritt följ där emot fungerade helt ok både i gång och språng. Men insåg det väldigt snabbt att träna med henne i spöregn var dödsdömd. Väl hemma så var både jag och Jim dyblöta in till underkläderna...
Iallafall imon kommer Lotta och ska bada katter inför helgens utställningar. Åhh vad jag hoppas att Kalle accepterar utställningen och vill vara med denna gång... Bara han får en bedömning så är mina dagar gjorda... Sedan på måndag så är det Tiras tur att få bada inför hennes utställing... Det är bara Tira som är anmäld kooiker och det känner jag är både positivt och negativt. Lite tråkigt ifall hon skulle tycka det är kul att vi skulle ha någon att slås emot. Men samtidigt vill hon inte vara med så känns det skönt att vi är ensamna så vi bara kan lämna ringen och åka hem. Skulle det gå bra som vi givetvis hoppas på så kommer vi inte att stanna till finalen. Känner att det inte är värt dem timmarna extra på en inoff när jag vet hur ont jag har efteråt... Som sagt min dag är gjord ifall hon vill komma upp i ringen och tycka att det  är roligt igen =)

Dessa dagar som har varit har varit lite upp och ner. Mest ner om jag ska vara ärlig.
Men som tur är har jag världens bästa man. För ett par dagar sedan när jag var som mest nere så kommer gubben hem med en bukett blommor och en aladin ask. En stor chocklad ask när man har mensen är aldrig fel =) Det var andra gången under våra år som jag har fått blommor av min man så jag är inte bortskämd med det... Men det känns så otroligt skönt att veta att han finns vid min sida för alltid och speciellt när jag behöver det som mest. Men i tider som dessa får man veta vilka som är ens riktiga vänner och att man får hjälp från oväntat håll. Mitt älskade ex Alex och hans fru Jennie och deras son Vincent har börjat umgås igen. Är super glad över detta. Har och kommer alltid att älska Alex inte att jag har några sånna känslor kvar för han men han ligger mig varmt om hjärtat.
Sedan har vi haft Torres och Xavi här ett par gånger och det känns så skönt att dem kan köra slut på Tira nu när jag inte har orkat köra några pass med henne.
Iallafall på fredag morgon var det dags för skolan för första gången. Avslappning och stresshantering...
Lektionen började med att vi skulle ligga på mattor och lyssna på ett band som talade om att hur vi skulle andas och vad vi skulle känna... Jag låg ju och asgarva för mig själv... Sedan var det dags för gympa och det var många övningar med armarna ovanför huvudet... Efter ett tag säger läraren till mig att jag ser att du har ont... Ja det har jag svarade jag... Ja det kanske inte var rätt forum för dig svarade hon.... Nää vad gympa har med stresshantering vet jag inte....
Iallafall när jag väl kom hem så hade jag så jävla ont så jag fick höra av mig till Svea att jag inte klarade av att följa med till rallylydnaden som hon och Torres skulle iväg.. Men vi tog Xavi så han fick köra slut på Tira... Rallylydnaden kanske inte gick super... Torres lyssnade på Sveas minsta vink men Svea viste inte om att man var tvungen att stå precis framför skyltarna så hon fick lite avslag på detta... Men dem ska snart på en tävling till och då vet hon det så då tar hon det... Då det bara var fel att hon stod för långt ifrån skyltarna. Det är ju lätt återgärdat då Torres skötte sig galant....
Lördag kom och jag kände att nu är jag tvungen att köra ett pass med Tira så vi gick upp till sjön och Jim och Frodo följde med som lite störning... Det funkade helt ok. Sedan avslutade vi med att hundarna fick bada...
Sedan på kvällen så kom Alex och Vincent ner och vi skulle kolla på körslaget tillsammans. Jennie är nämligen i Stockholm på plats i studion då hon har ett par vänner som sjunger för team Angered....
Nu är det dags för kvällsrundan och sedan ska jag gå och dö. Har så jävla ont just nu... Bjuder på ett par bilder på Vincent och lördags myset =)

Idag på morgonen hade jag tid hos en kurator för jag har kännt ett tag att jag är tvungen att få ur mig mina tankar och kunna bolla med nån som inte känner mig ang min ågest och allt vad som hör till... Att bara ta steget att kontakta en hjärnskrynklare är otroligt stort för min del då jag fick nog av hjärnskrynklare både kuratorer och psykologer när jag gick in i väggen efter pappas bortgång...
Iallafall träffade denna person för första gången och berättade mina tankar. Sa att jag hade ångest över min så kallade skola att ta mig dit, att det inte ger mig nånting att jag står och trampar på samma ställe, vad händer med mig sen. Att mina dagar på fk snart går ut. Ångest över alla kontorsnissar sliter och drar i mig. När ska jag ha tid och vara sjukskriven osv osv. Fick till svar. -Bara att samla kraft och åka den läggs ju ner sista sep så det är ju inte så många gånger kvar...... Vadå smäll i ansiktet. Hon kan inte tänka att jag har samlat kraft dem senaste två åren för att ta mig igenom allt och nu börjar den kraften ta slut det kanske var därför jag ville träffa henne.... Trodde inte mina tankar kunde bli lägre ang hjärnskrynklare men oj vad fel jag hade.... Vem fan kan hjälpa mig. Jag orkar inte mer. Har tappat all lust och ork för det mesta just nu. Nu ger jag upp.....
There's a place that I know
It's not pretty there and few have ever
gone
If I show it to you now
Will it make you run away

Or will you
stay
Even if it hurts
Even if I try to push you out
Will you
return?
And remind me who I really am
Please remind me who I really
am

Everybody's got a dark side
Do you love me?
Can you love
mine?
Nobody's a picture perfect
But we're worth it
You know that we're
worth it
Will you love me?
Even with my dark side?

Like a
diamond
From black dust
It's hard to know
It can become
A few give
up
So don't give up on me
Please remind me who I really
am

Everybody's got a dark side
Do you love me?
Can you love
mine?
Nobody's a picture perfect
But we're worth it
You know that we're
worth it
Will you love me?
Even with my dark side?

Don't run
away
Don't run away
Just tell me that you will stay
Promise me you will
stay
Don't run away
Don't run away
Just promise me you will
stay
Promise me you will stay

Will you love me? ohh
Everybody's got
a dark side
Do you love me?
Can you love mine?
Nobody's a picture
perfect
But we're worth it
You know that we're worth it
Will you love
me?
Even with my dark side?

Redan sep tiden springer iväg ibland.
1 sep så hade jag och Jim varit förlovade i 6 års tid och nu den 19 sep så har vi varit gifta i 3 hela år... Inte klokt vad tiden rusar när man blickar tillbaks. Vi gjorde inget speciellt i lördags då Jim jobbade men lika glada i vi allafall =)
I Tisdags ösregnade det hela morgonen och förmiddagen. Men det hindrade inte mig och Svea vi skulle ju ut på morgonen och lägga spår igen. Denna gången la vi längre spår till Tira och Torres och ett pyttelitet på bara ett par meter med massor av blod till Xavi. Denna gång lät vi bara spåren ligga 2,5 timme för vi har aldrig spårat i regn innan så jag blev lite osäker på att låta det ligga längre... Men vilken lycka det var både Tira och Torres tog sina spår galant och även lilla Xavi visade intresse för blodet denna gång och skuttade glatt fram till klöven=) Lilla kameran kom fram en liten sabbis efter spåren då det inte regnade så mycket så ett par snygga bilder på Torres när han stolt visar upp klöven blev det och självklart fick dem andra två oxå vara med även om inte bilderna blev dem bästa =)
Nästa gång vi ska lägga spår så är det tänkt att vi ska lägga åt varandra. Det ska bli superkul... Iallafall jag hitade världens minsta fästing på stopet på Tira. Den var för liten för att ta med nyporna så den fick sitta och jag intala mig själv att jag kommer ihåg att ta den med plockan när vi väl kommer hem... Eller hur att jag kom ihåg det... Minnet är bra men kort.... Iallafall ett par timmar senare kom jag ihåg  det och skulle ta den... Då var den borta!!! Så jag har en fästing på rymmen!!!
Iallafall efter spårningen tog vi med oss Xavi hem för Svea ville ha lite ensam tid med Torres och jag och Tira har ju inget emot att ha Xavi här hemma. Jag får ha valpmys och Tira blir helt slut i huvudet... Iallafall på em så hände det en grej som gjorde att Svea var tvungen att åka till akuten så hon lämnade över Torres till en annan vän till henne.... En stund senare ringer Svea mig för att tala om för mig hur det går för henne.. Då talar hon även om att denna vän som har Torres helt plötsligt inte vill ha kvar Torres hemma hos sig för helt plötsligt så tyckte hon att det var jobbigt att stänga in hennes katter så hon skulle lämna Torres hemma hos Svea.... Då sa jag att då hämtar jag jag Torres så får han oxå vara med här nere så slipper Svea sitta på akuten och stressa över att Torres var ensam hemma och inte veta när man själv kommer hem... Jag har inga problem att stänga in mina katter en stund för att hjälpa en vän. Både Xavi och Tira blev överlyckliga när Torres kom hit så då var dem ju tvungen att köra ett nytt race genom lgh... Jag puttade även lite på tiden när det kom till min sömnmedicin. Kände att det är ju dumt att ta den i tid och somna vid 23.00 när jag inte vet när Svea kommer hem. Men lite över 23.00 så dök Svea in så vi tog en liten promenad med hundarna och släppte av dem hemma..
Kan ju säga det  att idag så har jag och Tira gjort så lite som möjligt. Jag har varit helt paj då sömnmedicinen har suttit i längre än vanligt så huvudet var nån helt annanstans och Tira hon har oxå varit helt utslagen.. Kl 18..00 gjorde hon första försöket till att få igång mig i lek. Då kom hon med en tennisboll... Då mötte vi Svea och grabbarna i hundgården en stund så dem fick springa av sig lite... Så nu ligger Tira utslagen brevid mig här i soffan. Så detta har varit soft dag till 100%. Säger ang valpar som jag säger om bebisar mysigt att ha hand om dem en stund men väldigt skönt att kunna lämna ifrån sig dem =) Det tycker både jag och Tira idag =)
Nu på fredag så ska Svea och Torres tävla i rallylydnad för första gången... Dem har aldrig gått en bana och dem har bara sätt skyltarna ett fåtal gånger..... Tycker det är grymt modigt att tävla i nåt man aldrig har tränat på bana med innan.... Mår jag såpass bra så ska jag folja med och titta. Det ska bli grymt kul.... Sedan dagen efter Paritlle så ska Svea och Torres tävla lydnad klass 3. och då ska jag oxå med. Som sagt jag har sätt hur grymma dem är här i Lövgärdet men jag har ju inte sätt dem på plan så det kommer bli grymt kul då ska jag med oavsätt hur ont jag har....